Hur börjar man skriva en blogg...

Ja...då var man igång igen.
Det var ett tag sen man hade en blogg om jag ska vara ärlig. Det är knappt så man minns hur man gjorde.
Jag hade väl egentligen inte tänkt skaffa nån mer men då har man en bästa kompis som är så duktig och skriver typ varje dag och eftersom det verkar rätt bra att få skriva av sig ibland så tänkte jag att varför inte?
Så nu tänker jag försöka vara lite seriös men inte tråkig och skriva här så ofta jag kan. Jag har nog en del att skriva om bara jag får komma igång, jag har ju trots allt ett barn på 5 (snart 6 ) månader, 2 galna men underbara hundar, en häst och en heltokig sambo som bara samlar på sig skrot hela tiden.

Ja det är det enda han kan... Samla på sig skrotbilar och skotrar och mopeder som han säger att han ska skruva i så han kan få igång dem men vad händer? Jo skotern blev det lite skruvat i tills han fick världens stöt av den och sen blev det vår så nu står den bara i garaget och samlar damm och pollen. Bilen han köpte så att vi kan ha var sin bil så jag kan ta min nån stans medans jag är hemma och är mammaledig den började han också skruva i och ta ut motorn för den skulle ju bytas för ni ska inte tro att han köper en fungerande bil....haha nej nej... en som han kan laga...jo jo..det kan han säkert men nu står den upp pallad ute framför garaget där skotern står och samlar ännu mer pollen och skit. Sedan har han en moppe som han skulle få igång eftersom han inte ids skruva i bilen så tänkte han att om han får igång moppen så kan han ju köra den till jobbet. Jag vet inte ens vars den moppen står men den funkar iaf inte så han gick och köpte sig en EU-moppe ist som fungerar men...jo men ett stort MEN...den är glapp nån stans så den kan bara stanna så där utan anledning när man minst snar det mitt på E4:an mellan skellefteå och Ersmarksbodarna.
Det är min sambo det...haha men jag älskar honom över allt annats ändå min galna Jonas.

Man kan inte annat göra, han har ju gett mig mitt uderbara barn. Eller gett och gett, det var jag som fick bära den tunga magen och ha foglossning och sedan klämma ut ungen men hon är den finaste Gud har skapat ( eller som VI har skapat ) . Hon har just börjat sitta lite vingligt så där men snart smäller det väl bara till så springer hon.
Hon har föresten börjar babbla lite, och det låter inte som MAMMA...utan mer som pappa...eller bahbah...
Varje gång hon säger det så säger jag: - Nej inte pappa, mamma heter det..jag är mamma och pappa är inte hemma....sedan kan jag gå en hel timme och nynna mamma,mamma mamm mamm mamma...då blir hon tyst och ser konstigt på mig som om jag vore knäpp, och sen kommer det, det som jag tror och hoppas ska vara ett MAMMA..men icke...BAH BAH... haha ungar är för underbara. Vi får väl säga som dom säger att det är...säger barnet pappa först får man en pojke nästa gång och tvärt om, så det är ju bra då har vi en av varje!

God Natt